LÄST PÅ FACEBOOK
Mikael Eklund. KFF legend och en fin människa.
Ända sen i slutet av maj 2009 har den dagen som nu kommit hängt som en skugga över mig. Min aktiva karriär som spelare är över. Kroppen och knä känns utmärkt bra men efter 7st knäoperationer i ett och samma knä och ett allograft korsband i mig känner jag att jag kommit till vägs ände, jag ska inte utmana ödet mer.
Egentligen tog karriären slut där i maj-09 när jag skadade mig för andra gången i knät, men jag kände att jag skulle ta mig tillbaka till elitfotboll igen trots utdömd av min dåvarande klubbdoktor samt att jag visste att jag aldrig mer skulle få möjlighet att få spela inför de största strålkastarna och de ädlaste medaljerna igen, men att spela fotboll är bland det bästa jag vet. Inte blev det bättre när jag slog upp skadan igen april-10. Men jag gav mig inte, jag skulle tillbaka. Visst jag spelade elitfotboll igen sommaren-11 men jag kände att jag var märkt av skadan och var allmänt ringrostig och inte där jag ville rent prestationsmässigt. Men det var på rätt väg och sakta men säkert kände jag att jag började kunna göra det normala på planen igen. Efter att ha blivit utdömd pga knät av min dåvarande klubbledning hamnade jag i Pepsi-ligan på Island i maj-12 och tillbringade 17-18st matcher där som fick mig att känna att jag äntligen hade tagit mig tillbaka dit jag ville rent formmässigt. Kan inte med ord beskriva känslan att äntligen bara kunna spela matcher och träna fotboll igen utan problem med knä och iaf vara lite i närheten av den spelare man engång var. Obeskrivligt. Tiden på Island och Grindavik blev avslutningen på min proffessionella karriär.
Tiden innan skadan 2009 minns jag bara med glädje, fick uppleva så mycket mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig som ung. Tiden i KFF 2003-2009 är något som jag är stolt över. Jag hade äran att få tillhöra en förening i exakt rätt tidpunkt med både rätt spelare och ledare, vi uppnådde mycket tillsammans!
Minns med värme alla lagkamrater, ledare och allt folk runt omkring de lag jag representerat i Forssa BK , IK Brage, Kalmar FF, Assyriska FF, UMF Grindavik och Kvarnsvedens IK, ingen nämnd ingen glömd, jag uppskattar er alla verkligen!
Känner att jag uppnått alla de realistiska mål jag satte upp efterhand under karriärens gång och är tillfreds med det! De sista åren var en enda lång jävla uppförsbacke men som sagt, känslan jag fick uppleva på Island var värd allt slit! Många kanske väljer att minnas alla mina skador, men det gör inte jag, jag kom ju tillbaka varjegång. Jag väljer istället att minnas alla matcher jag spelade, och jag kan med gott samvete och ärlighet säga att jag försökte spela dem alla med hjärta, karaktär, inställning, passion och hårt jobb! Finsnickeri får andra syssla med.
Cirkeln slöts litegrand i våras när läkaren som dömde ut mig 2009, och som jag inte träffat sedan dess, plötsligt kommer fram till mig efter en match i Sthlm och säger att hon nu efter att ha sett matchen, sett mitt rörelsemönster, min fysik och knäts status idag att hon gjorde fel som dömde ut mig tidigare. På något sätt var det skönt att få höra det.
Livet går vidare och det är nog en väldigt stor chans att jag kommer fortsätta inom fotbollen på ett eller annat sätt.
Passar på att tacka alla supportrar och invånare i de städer jag bott i under karriären för det stöd och uppskattning jag känt ifrån er! Stort ödmjukt Tack till er alla, ni värmde mitt hjärta många gånger!
Med vänliga hälsningar Mikael Eklund
Egentligen tog karriären slut där i maj-09 när jag skadade mig för andra gången i knät, men jag kände att jag skulle ta mig tillbaka till elitfotboll igen trots utdömd av min dåvarande klubbdoktor samt att jag visste att jag aldrig mer skulle få möjlighet att få spela inför de största strålkastarna och de ädlaste medaljerna igen, men att spela fotboll är bland det bästa jag vet. Inte blev det bättre när jag slog upp skadan igen april-10. Men jag gav mig inte, jag skulle tillbaka. Visst jag spelade elitfotboll igen sommaren-11 men jag kände att jag var märkt av skadan och var allmänt ringrostig och inte där jag ville rent prestationsmässigt. Men det var på rätt väg och sakta men säkert kände jag att jag började kunna göra det normala på planen igen. Efter att ha blivit utdömd pga knät av min dåvarande klubbledning hamnade jag i Pepsi-ligan på Island i maj-12 och tillbringade 17-18st matcher där som fick mig att känna att jag äntligen hade tagit mig tillbaka dit jag ville rent formmässigt. Kan inte med ord beskriva känslan att äntligen bara kunna spela matcher och träna fotboll igen utan problem med knä och iaf vara lite i närheten av den spelare man engång var. Obeskrivligt. Tiden på Island och Grindavik blev avslutningen på min proffessionella karriär.
Tiden innan skadan 2009 minns jag bara med glädje, fick uppleva så mycket mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig som ung. Tiden i KFF 2003-2009 är något som jag är stolt över. Jag hade äran att få tillhöra en förening i exakt rätt tidpunkt med både rätt spelare och ledare, vi uppnådde mycket tillsammans!
Minns med värme alla lagkamrater, ledare och allt folk runt omkring de lag jag representerat i Forssa BK , IK Brage, Kalmar FF, Assyriska FF, UMF Grindavik och Kvarnsvedens IK, ingen nämnd ingen glömd, jag uppskattar er alla verkligen!
Känner att jag uppnått alla de realistiska mål jag satte upp efterhand under karriärens gång och är tillfreds med det! De sista åren var en enda lång jävla uppförsbacke men som sagt, känslan jag fick uppleva på Island var värd allt slit! Många kanske väljer att minnas alla mina skador, men det gör inte jag, jag kom ju tillbaka varjegång. Jag väljer istället att minnas alla matcher jag spelade, och jag kan med gott samvete och ärlighet säga att jag försökte spela dem alla med hjärta, karaktär, inställning, passion och hårt jobb! Finsnickeri får andra syssla med.
Cirkeln slöts litegrand i våras när läkaren som dömde ut mig 2009, och som jag inte träffat sedan dess, plötsligt kommer fram till mig efter en match i Sthlm och säger att hon nu efter att ha sett matchen, sett mitt rörelsemönster, min fysik och knäts status idag att hon gjorde fel som dömde ut mig tidigare. På något sätt var det skönt att få höra det.
Livet går vidare och det är nog en väldigt stor chans att jag kommer fortsätta inom fotbollen på ett eller annat sätt.
Passar på att tacka alla supportrar och invånare i de städer jag bott i under karriären för det stöd och uppskattning jag känt ifrån er! Stort ödmjukt Tack till er alla, ni värmde mitt hjärta många gånger!
Med vänliga hälsningar Mikael Eklund
Dear Micke!
Vil passa på å köra den här busringningen en sista gång
Familjen och jag vill önska dig lycka till i framtiden. Du vet att vi alltid har att ledigt rum på Grip34 när du besöker Kalmar.
Vi hörs//B-G
- Over and out -